Om energi, effekt och vad elsystemet faktiskt behöver
Det hävdas ofta att Sverige står inför en kraftigt ökad elanvändning, och att vindkraft är det snabbaste och billigaste sättet att möta behovet. I själva verket är frågan mer komplex. Elsystemet behöver inte bara mer energi över tid – utan effekt, stabilitet och planerbarhet. Där är vindkraftens bidrag begränsat.
Elbehovet ökar – men det handlar inte bara om energi
Flera prognoser pekar på att elanvändningen i Sverige kan fördubblas fram till 2045, främst genom elektrifiering av industri och transporter. Men det handlar inte bara om hur mycket energi som produceras totalt under ett år – utan när den produceras och om den finns tillgänglig när behovet är som störst.
Tillgång till elenergi (TWh) löser inte effektbrist (MW) om elen inte finns när efterfrågan är som högst – exempelvis kalla, vindstilla vintermorgnar.
Vindkraft är väderberoende och kan inte leverera på efterfrågan
Vindkraft producerar el när det blåser – inte när elen behövs. Produktionen varierar timme för timme, dag för dag och över årstider. Även i områden med hög installerad effekt kan produktionen sjunka till en bråkdel av kapaciteten under vindstilla perioder.
Det innebär att vindkraften inte kan användas för att möta effektbehov i realtid utan stöd av planerbar produktion, lagring eller import.
Effektbrist uppstår lokalt – vindkraft löser inte det
Effektbrist är ett lokalt och tidsbundet problem. Det uppstår när el inte kan levereras i rätt mängd, vid rätt tidpunkt, till rätt plats. Exempelvis i södra Sverige under kalla vinterdagar med låg vind.
Eftersom vindkraft oftast byggs i glesbygd, långt från förbrukningsområden, krävs omfattande nätkapacitet för att elen ska kunna användas där den behövs. I många fall saknas denna överföringskapacitet, vilket gör att el inte kan nyttjas även om den produceras.
Behovet av planerbar el
När det sägs att Sveriges elbehov kommer att fördubblas bygger det på framtidsscenarier – inte på faktisk efterfrågan idag. Ökningen kommer främst från planerade investeringar i ny, elintensiv industri, storskalig vätgasproduktion och politiska mål om elektrifiering. Det är alltså ett projekterat behov, som bygger på att viss utveckling faktiskt sker – inte ett tekniskt behov som redan finns.
En betydande andel av framtidens “elbehov” är alltså inte en brist att fylla, utan en önskad omställning. Det är viktigt att hålla isär faktisk efterfrågan och prognoser baserade på industrins eller statens ambitioner.
Elsystemet kräver mer än bara energi (TWh) över året – det behöver el som är tillgänglig vid rätt tid (effekt, MW), på rätt plats och med rätt egenskaper. Planerbar kraftproduktion kan styras upp och ner beroende på belastning. Det kan inte vindkraft.
Ett elsystem byggt på väderberoende kraft kräver därmed en växande andel reglerbar produktion eller lagring – annars ökar sårbarheten i takt med utbyggnaden. Även i ett scenario med mer el totalt riskerar effektbalansen att försämras om inte investeringar i stabil och tillgänglig kraft sker samtidigt.
Vindkraft ersätter inte planerbar produktion
Planerbar elproduktion – som vattenkraft, kärnkraft eller kraftvärme – kan regleras upp och ned beroende på efterfrågan. Den är nödvändig för att hålla elsystemet i balans.
Eftersom vindkraft inte kan styras kräver den alltid stöd från annan produktion som kan leverera vid låg vind. Att bygga ut vindkraft utan att samtidigt säkra planerbar kapacitet innebär att elsystemet blir mer instabilt och sårbart – inte starkare.
Slutsats
Sverige behöver mer el – men framför allt mer tillgänglig, leveranssäker och planerbar effekt. Vindkraft kan bidra med energi över året, men löser inte effektbrist, kapacitetsbrist eller behovet av stabilitet. Påståendet att vindkraft ensamt är lösningen på Sveriges elbehov saknar förankring i hur elsystemet fungerar i praktiken.