Om materialval i rotorblad, balsaträ, återvunnen PET och vad som faktiskt förändrats
Flera tillverkare av rotorblad lyfter fram att de ersätter balsaträ och PVC med återvunnen PET och biokompositer. Det framställs som ett stort steg mot hållbarhet och resurscirkularitet. Men tekniken gäller främst bladens inre kärnmaterial, som utgör en mindre del av totalvikten – och förändringen har ännu inte påverkat återvinningsproblemet eller beroendet av kompositmaterial i helhet.
Återvunnen PET ersätter kärnmaterial – inte det strukturella höljet
Rotorblad består av ett ytterskikt av glasfiberförstärkt härdplast och ett lätt, bärande kärnmaterial – ofta balsaträ, PVC-skum eller PET. Den återvunna PET som nu används av vissa tillverkare ersätter endast det inre kärnmaterialet, som typiskt utgör cirka 10–15 procent av bladets totala vikt.
Det betyder att även i de nya bladen är huvuddelen fortfarande glasfiberkomposit, det material som är mest problematiskt ur återvinningssynpunkt.
Materialbytet löser inte återvinningen
Att byta kärnmaterial till återvunnen PET gör inget åt huvudproblemet med återvinning av rotorblad: den härdade plasten i det yttre lagret, som varken kan smältas eller lätt återanvändas. Tekniken för att separera och återvinna PET i kompositstrukturen är heller inte utvecklad i praktiken.
Så även om PET i sig kan återvinnas i andra sammanhang, bidrar detta inte till att rotorblad i sin helhet blir mer återvinningsbara.
Biobaserade material – fortfarande under utveckling
Det finns lovande försök med biokompositer, exempelvis av hampa, cellulosa och träfiber. Men dessa material är ännu inte introducerade i serieproduktion i större skala. De flesta pilotprojekt gäller prototyper, enstaka testblad eller framtida anläggningar.
Branschens förhoppningar om nya material är alltså framtidslöften snarare än etablerad verklighet.
FSC-märkt balsaträ – en bättre källa, men inte lösningen
Vissa tillverkare, som Siemens Gamesa, använder FSC-märkt balsaträ. Det är ett steg i rätt riktning när balsa används – men det löser varken utvinningsproblematiken i Ecuador (som drabbats hårt av balsaexport till vindkraftsindustrin) eller återvinningsfrågan. FSC garanterar spårbarhet och skogsskötsel, men inte sociala förhållanden eller faktisk miljöpåverkan i leveranskedjan.
Balsaträ från Ecuador – social och ekologisk påverkan
Stora delar av det balsaträ som används i vindkraftsindustrin kommer från Ecuador, där efterfrågan har ökat snabbt. Det har lett till ökad avverkning, minskade skogstäcken och sociala konflikter i lokalsamhällen. Rapporter från bl.a. WWF och Mongabay visar att både legala och illegala avverkningar förekommer, ofta utan lokal förankring. Ökningen har också drivit upp priser och pressat ut annan träanvändning, exempelvis i småskalig båtbyggnad.
Kompositproduktion i Asien – låg transparens, hög miljöpåverkan
Stora delar av vindkraftsbladens kompositmaterial tillverkas i fabriker i Indien, Kina och Vietnam. Produktionsprocessen är energiintensiv, kräver lösningsmedel och hartser, och sker ofta med begränsad miljökontroll. Arbetsvillkoren varierar och extern insyn är svag. Spårbarheten är låg, särskilt i kedjor som går via underleverantörer. Det gör det svårt att säkerställa arbetsmiljö, utsläpp eller avfallshantering i det land där materialen faktiskt tillverkas.
Slutsats
Utvecklingen mot återvunnen PET i kärnmaterial och biokompositer är ett positivt steg – men det förändrar inte den grundläggande sammansättningen eller återvinningsproblematiken i dagens rotorblad. Påståendet om att materialvalen gör bladen hållbara ger en överdriven bild av teknikens effekt, särskilt när det gäller befintliga och kommande uttjänta blad. Det ignorerar också de sociala och miljömässiga kostnaderna i produktionsledet – från Ecuadors balsaskogar till plastfabriker i Asien.